Pälskaninen

Otto Christoffersson i Helsingborg tog tillvara lantkaninens goda egenskaper. Lantkaniner tros ha varit människans husdjur i ca 500 år.

Genom 26 års arbete avlade han fram Svensk Pälskanin från enfärgade djur av den svenska lantkaninen. Han ville ha en kanin som var härdig, lättfödd och fruktsam samtidigt som den skulle lämpa sig både för kött- och skinnproduktion. Han avlade även in andra raser men vilka är okänt.

Svensk Pälskanin visades första gången upp på Lantbruksbinäringarnas utställning i Malmö 1921 och blev en godkänd ras 1923. Rasen hette från början Svensk Sobel men bytte sedan namn till Svensk Pälskanin.

Den har en glänsande svart päls med blågrå bottenfärg och jämnt fördelade vita stickelhår i varierande mängd. De vita stickelhåren ska vara vita i hela sin längd. Färgen på kaninen varierar från ljus till mörk beroende på hur många stickelhår den har.

Vuxenvikten varierar mella 3 – 3,7 kg. En Svensk Pälskanin kännetecknas av god härdighet och är väl anpassad till att leva i det svenska klimatet. Den har relativt hög fruktsamhet och är anspråkslös gällande foder.

Svensk Pälskanin räknas som en kulturras värd att bevara för eftervärlden. Med en population som understiger 50 djur är den idag starkt utrotningshotad. Därför är den enskilda genbankens insats oerhört viktig för pälskaninens fortlevnad.